pil.gif FAMILJEN von HALLWYL

Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) var en av vårt lands verkligt stora samlare av konst och konsthantverk vid sekelskiftet 1900. Samlingarna köpte hon under resor i Europa, Afrika och Orienten. Idén var att skapa ett museum. Tanken förverkligades när hon och hennes man, Walther von Hallwyl donerade sitt hem och alla samlingarna till svenska staten 1920. Wilhelmina katalogiserade sina samlingar och arbetet resulterade i ett katalogverk som består av 78 band. Katalogen trycktes i 110 exemplar och återfinns på stora museer och bibliotek på många håll i världen. Wilhelmina tillhörde en av tidens mest förmögna familjer. Hennes far, Wilhelm Kempe (1807-1883), var en framgångsrik affärsman inom trävaruexportens område. Han grundade Ljusne Woxna Aktiebolag, en verksamhet som sedan övertogs av svärsonen.

 

Walther von Hallwyl (1839-1921) tog ingen del i samlandet utan ägnade sig helt och hållet åt affärsverksamheten. Han var född och uppvuxen i Schweiz och tillhörde en av Europas äldsta adelsfamiljer. I familjens ägo fanns en borg från 1100-talet, Schloss Hallwil. På Wilhelminas initiativ rustades den gamla borgen och gjordes till familjestiftelse. Läs mer om Schloss Hallwyl på www.schlosshallwyl.ch. Ljusne Woxna Aktiebolag drev Walther i kontorslokalerna i hemmet vid Hamngatan i Stockholm. Han var också ledamot av riksdagens första kammare för Gävleborgs län.

Wilhelmina och Walther von Hallwyl fick fyra döttrar, varav en dog i späd ålder. Ebba (1866-1960), Ellen (1867-1952), Elma (1869-1871) och Irma (1873-1959).

 

 

Ebba var en av de första kvinnliga studenterna i Sverige. Hon bodde med sin familj på godset Södertuna i Södermanland. Sitt liv ägnade hon åt föreningslivet. Hon var med när Fredrika Bremerförbundet bildades och var ordförande i Stockholms Moderata Kvinnoförbund samt aktiv i Sveriges flickors scoutförbund. Till scoutförbundet skänkte hon Frustunaby, en utgård till Södertuna.

 

 

Ellen hade konstnärliga anlag och var elev till Carl Milles. I sitt första äktenskap fick hon sonen Rolf de Maré, grundare av Svenska baletten, som hade sin glansperiod i Paris på 1920-talet. Ellen bröt senare upp från sitt äktenskap och gifte om sig med sonens informator, konsthistorikern Johnny Roosval, något som väckte stor uppståndelse.

Irma blev maka, mor och värdinna på slottet Wegeholm i Skåne. Hon deltog gärna i societetslivet, älskade vackra kläder och ägde själv en utsökt garderob.

 

Tillbaka